U 164 Jarlabankes bro, Täby kyrkby. Runtexten berättar följande: iarlabaki lit raisa stain þisa at sik kuikuan auk bru þisa karþi fur ont sina auk ain ati alan tabu kuþ hialbi ont hans Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig själv medan han levde och gjorde denna bro för sin själ, och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans ande.

Om du för musen över bilden kan du se hur exakt smycket utformats.

Det är inte särskilt vanligt med stenar, som restes efter sig själv medan han levde. Jarlabanke är ett undantag, som också stolt berättar att han ägde hela Täby.

Jarlabankes bro är en vägbank över sankmark uppbyggd av sten, grus och sand. Den skapades på 1000-talet som ett storslaget monument. Att bygga en vägbank ansågs som något fint och "samhällsnyttigt", texten lyder ju också "gjorde denna bro för sin själ".

Bron fungerade som en port in till Täby ägor och har flankerades av flera runstenar. Efter att vägbanken byggdes har den genomgått flera förändringar. Antikvariskt uppmärksammades främst runstenarna, men även bron, från och med slutet av 1600-talet då det antikvariska intresset vaknade i landet. Den första ordentliga arkeologiska undersökningen utfördes på 1930-talet då det konstaterades att vägbanken ursprungligen har varit ca 150 m lång och att den har varit kantad av resta stenar längs hela sträckan.

Jarlabanke-smycket i silver i ungefär 1½ gångs förstoring. På baksidan står översättningen.

Den historiska bron återskapas

En del av storbonden Jarlabankes bro byggd omkring 1050 återskapas så som den såg ut kring sekelskiftet 1700, då den tecknades av.

Arbetet startade våren 2005 efter försiktiga arkeologiska förundersökningar av Stockholms läns museum. Återskapandet utförs under ledning av runstensrestauratören Paterik Stocklassa och görs av Täby kommun i samarbete med Stockholms läns museum och Riksantikvarieämbetet.

Bilden till vänster visar bron från söder med två inplastade runstenar som för tillfället håller på att rengöras med bentonitlera. Sedan följer stenrader med tre par bautastenar (toppiga rektangulära stenblock) upp till de andra runstenarna. Stenen längst bort till vänster är U164 (förebilden för smycket), som du kan se härintill på sin återskapade plats. De gula maskarna är troligen rör för att dra kablar i till belysning av området.

Bilden till höger är bron sedd norrifrån.

Avsikten är att skapa en utomhus-utställning där man som besökare får veta mer om historien kring vägbanken och övriga sevärdheter från vikinatiden kring Vallentunasjön.

Du kan läsa ännu mer på Täby kommuns hemsida.