Ramsundsristningen -- Sö 101

Ramsundsristningen eller Sigurdsristningen, som den också kallas är en av Sveriges mer mangifika ristningar. Den är gjord på en berghäll intill Ramsundet mellan Jäders och Sundbys socknar i Södermanland.

Runinskriften, som lyder:
Sigrid, Alriks moder, Orms dotter, gjorde denna bro för sin make Holmgers, Sigröds faders själ,
har inte något samband med alla de avbildningar, som finns i ristningen. Möjligen har ristaren inspirerats av namnet Sigröd för att därför smycka ristningen med bilder ur Sigurdssagan. ( Detaljbilder från smycket visar de olika händelserna i texten nedan.)

Här följer en förkortad version av sagan

Det var en gång tre bröder Favner, Regin och Utter, söner till Reidmar. Utter brukade ofta förkläda sig till just en utter och bege sig till en närbelägen fors där dvärgen Andvare förklädd till gädda höll till och fiskade. En gång när Utter satt på stranden och åt lax råkade gudarna Loke, Höner och Oden komma förbi. Loke kastade en sten, som dödade Utter. Glada i hågen flådde gudarna djuret. Fram på kvällskvisten visade de skinnet för Reidmar, som blev utom sig av ilska och sorg. Han tog gudarna tillfånga och krävde mansbot för sin son.

Utterskinnet skulle fyllas med guld och sedan täckas med guld.

Loke fick order att skaffa fram guldet. Han ordnade detta genom att låna ett nät av gudinnan Ran. Med det fångade han den stormrike dvärgen Andvare och lade beslag på hans guldskatt och tog också ifrån honom en ring, som Andvare försökte smussla undan.

Dvärgen uttalade då en förbannelse över guldskatten och speciellt över ringen, som skulle döda alla som tog hand om den.

Loke och de andra asarna fyllde nu och täckte över utterskinnet med Andvares skatt. Reidmar fann dock att ett morrhår stack upp, så Oden täckte då även det med Andvares ring, varpå Reidmar släppte asarna.

Han fick dock inte någon större glädje av guldet eftersom han mördades av sin girige son Favner, som ville ha skatten för sig själv utan att dela med sig till sin bror Regin utan i en orms skepnad lade han sig att vakta guldet på Gnitaheden.

Regin blev arg och eggade Sigurd, fosterson i familjen, att döda Favner. Han berättade även om en stor skatt på Gnitaheden, som vaktades av en orm. Sigurd fick en utmordentlig häst vid namn Grane. Regin, som var smed lagade också Odins gamla svärd Gram och gav det till Sigurd.

Denne testade svärdet genom att hugga städet i två delar . Han stack också ner svärdet i en å där en flytande ulltuss klövs i två mot eggen. Han använde först svärdet till att hämnas på sin faders baneman Lyngve varefter han på Regins begäran skulle döda ormen. Han fick råder av Regin att gräva en grop på den stig ormen hade banat för att ta sig ner till en sjö där den brukade dricka. Från gropen skulle han sticka svärdet i ormen när denne ringlade över.

Medan Sigurd grävde kom en gammal man fram och rådde honom att gräva avloppskanaler från gropen så han inte skulle drunkna i ormens blod. När Sigurd dödat ormen ville Regin äta upp ormens hjärta. Han bad Sigurd att grilla hjärtat över elden. Men det bar sig inte bättre än att han brände sig på spettet och stack fingrarna i munnen. När han fick ormens blod i munnen kunde han förstå fåglarnas språk. Förvånad hörde han två fåglar berätta om att Regin planerat att döda honom.

Sigurd, som lyssnade till goda råd halshögg istället Regin. Han lastade sedan guldet på sin starka häst Grane och red söderut till ett berg som hette Hindarfjäll. Eld slog upp mot himlen runt berget. Detta skrämde inte Sigurd, som modigt red genom eldmuren och fann en sovande sködmö i full rustning vid namn Brynhild. Kärlek uppstod och nio månader senare föddes Heimer.

Sagan fortsätter vidare, men här får det räcka. Vill du veta mer kan du läsa i bl.a. Alf Henriksons sagolika uppslagsbok Hexikon som lexikon.