U 687 Runblocket i Sjusta

Stenen upptecknades första gången i Richard Dybecks (1881-1877 historiker, arkeolog och författare till svenska nationalsången) reseberättelse 1858. Han skriver att "Han är en stor, aflång vräksten af icke särdeles fast gry och ligger på den så kallade galgflottsbacken, en stenig skogshöjd, invid byns södra gård". Det är intressant att läsa att "okynnige studerande från Uppsala hafva genom runornas upphuggning här och der redan skämt delar af inskriften". Dybeck har säkert med sin ömma omtanke om alla fornlämningar överdrivit skadegörelsen för ristningen är i mycket gott skick

Runblocket är i grå gnejsgranit och hela dess höjd över marken är ca 2 m. Risningens höjd är 1,48 m och dess bredd 1,26 m.

Runinskriften lyder: Runa lär göra minnesvården efter Spjallbude och efter Sven och efter Andvett och efter Ragnar, hennes och Helges söner och Sigrid efter Spjallbude, sin man. Han blev död i Holmgård i Olofskyrkan. Öpir ristade runorna.

Holmgård var vikingarnas namn på Novgorod (gorod=gård) i Ryssland. Dit tog man sig med sina flata, välbyggda skepp längs floden Neva. Där nere var kristendomen väl spridd på 1000-talet och St Olof (den norske kung som på 1000-talet införde den kristna läran) var den helgonfigur som mest liknade den gamla asaguden Tor.