Jä 1 Frösöstenen

Frösöstenen är Sveriges nordligaste och dessutom landskapets enda kända runsten. Inskriften är från 1000-talet och berättar om kristendomens införande i landskapet.

Översättning av runskriften lyder:

Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor.

Stenen var känd redan 1643 då den avbildades i en dansk bok om runstenar. Frösöstenen finns också utmärkt på en lantmäterikarta från 1646 och står då på Frösöns östligaste spets vid Färjsundet. Runstenen restes alltså från början på en plats mellan Frösön och fastlandet, där den kunde ses och läsas av många.

Runstenen är en av de få som inte rests till minne av någon död släkting eller vän. Det som är intressant är uppgiften att Gudfast låtit kristna Jämtland. I allt känt runmaterial finns bara en ytterligare sten med sådan text och det är en sten på Jylland (Jellinge) som den danske kungen Harald Blåtand lät resa. Där står bl. a att Harald gjorde danerna kristna. Vem Östman var vet man dock inte men man kan spekulera i om han var en lokal småkung, lagman eller kanske en kyrklig storman. Vad vi också kan läsa är att Östman lät bygga en bro. Att bygga en bro ansågs under vikingatiden som en from gärning och om vi antar att denna bro sträckte sig från fastlandet och över sundet måste det ha varit ett imponerande byggnadsverk.

Under denna tid hörde Jämtland politiskt till Norge men kyrkligt till Uppsala ärkestift och runstenen har också, om man ser till rundjurets och korsets utformning stora likheter med de uppländska runstenarna. En tänkbar runristare kan vara den i Uppland och Gästrikland verksamme och skicklige Åsmund.

Stenen har vid flera tillfällen flyttas bland annat till Östersund men står nu åter på Frösön sedan 1987. Sägner talar om spökerier och stormar på Storsjön då man flyttat stenen och i mitten på 1600-talet nedtecknades berättelser om odjuret i Storsjön som hålls lugnt genom att det avbildats på runstenen och bundits med runor.